I en lägenhet vid Loet satt Sofia och log
Löven föll och det blev vinter i april när hon dog
Hon stod upp i många stormar blev som världsrymden böjd
Och hon sjöng mest hela livet och hon dog rätt så nöjd
Där vid Loet
Där vid Loet
Där vid Loet
Där vid Loet
Hon var gammal som ett sekel ändå blixtrande klar
Sa hon hade vuxit starkast sina mörkaste dar
Inte mycket mer på CV:t än ett stort A i slöjd
Och hon sjöng mest hela livet och hon dog rätt så nöjd
Där vid Loet
Där vid Loet
Där vid Loet
Där vid Loet
Dansa hemåt, glada bäckar led oss ner till vår älv
Alla mina största stunder var jag utom mig själv
Hade inte många drömmar kanske två på sin höjd
Att få sjunga hela livet och få dö rätt så nöjd
Där vid Loet
Där vid Loet
Där vid Loet
Där vid Loet
Att få sjunga hela livet och få dö rätt så nöjd
Comments (0)