I en avkrok så bister och kall
Härjad av köld och svält
Av armod och nöd
Där den som blivit trött eller sjuk
Fick skrapa barken av träd
För att fylla sin buk
Där har dom som gått förr mig fått klamra sig fast
Vid en livsväv så snårig och svår
Och från inlandets rötter så hör jag en röst
Som vill ge sina råd när det nu blåser hårt
Läk dig själv, i den mån det nu går
Ty för oss är det ingen som gråter
Läk dig själv, i den mån det nu går
Ty för oss är det ingen som gråter
Läk dig själv, i den mån det nu går
Ty för oss är det ingen som gråter
Läk dig själv, i den mån det nu går
Ty för oss är det ingen som gråter ändå
I söder fanns lador med spannmål
De sändes västerut, som foder för häst och för fä
Men's i norr fick vi svälta
Då det var nödår i Norrland
Fick vi svälta ifred
Då fick de som gått förr mig fått klamra sig fast
Vid en livsväv så snårig och svår
Och från inlandets rötter hörs åter den röst
Som vill ge sina råd när det nu blåser hårt
Läk dig själv, i den mån det nu går
Ty för oss är det ingen som gråter
Läk dig själv, i den mån det nu går
Ty för oss är det ingen som gråter
Läk dig själv, i den mån det nu går
Ty för oss är det ingen som gråter
Läk dig själv, i den mån det nu går
Ty för oss är det ingen som gråter ändå
Fall nu, regn
Giv oss åter en grönskande äng
Giv oss näring igen
Fall nu, regn
Giv oss åter en grönskande äng
Låt det växa igen
Fall nu, regn
Giv oss åter en grönskande äng
Giv oss näring igen
Fall nu, regn
Giv oss åter en grönskande äng
Låt det växa igen
Comments (0)