Vindan som vinar runt öronen
Som letar ejn vet vartåt tidin gar
Känns lika kald som han dan man kom hid
Ljusi känns ovant å man kan var rädd för e
Ho hålt man än slutar ögonlocken
Så bränder e i ögona
Man star vi kantin åv livi
Å e rädd för e som komber baket
För att man e så fucking jävla rädd
För eldin man tänd på bakom se
Ekona studsar från berg till berg
Imillan siter öronen å hör på stinnt
He som sägs e åv lägsta relevans
Fö man kan it skilj sant från falskt
Comments (0)