Det liknar fan, sa Holger
När han gick där vägen fram
Och frös och det var minus trettitvå
Det liknar fan, sa Holger
Och nå är det synd och skam
Att nuförtiden finns det
Ingen man kan lita på
Den kvinnan som en gång
Svor mig evig tro
Bedrog mig med en handelsombudsman från Örebro
Efter femton år tillsammans
Var det avsked som jag fick
En föraktfull fnysning
Och en hånfull blick
Det liknar fan, sa Holger där han gick
Det liknar fan, sa Holger
När han kom till järnvägsbron
För att ända sin förtvivlan med ett hopp
Det liknar fan, sa Holger
Och nu ges ingen pardon
Och han tittade upp mot brospannet
Och masade sig dit opp
Där låg han sen och väntade
Och bidade sin tid
Snart skulle allt va över
Och snart skulle han få frid
Där låg han sen och väntade
Och lyssnade och såg
Minut las till minut
Men inte fan kom det nåt tåg
Det liknar fan, sa Holger
Där han låg
Det liknar fan, sa Holger
När en timme hade gått
Och han kände hur han
Nästan frusit fast
Det liknar fan, sa Holger
Men det borde man förstått
Att statens Järnvägar
Helt cyniskt och hänsynslöst och krasst
Struntar i om en stackars olycklig själ
I väntan på tåget nästan fryser ihjäl
Att man ska tvingas riskera liv och lem
För att hoppa under tåget
Som ska gå tolv och tjufem
Det liknar fan, sa Holger
Och gick hem
Ja det liknar fan, sa Holger
Det liknar fan, sa Holger
Det liknar fan, sa Holger
Och gick hem
Comments (0)