Vi satt en kväll och drack Xanté.
Nya låtar sjöngs.
Micke fyllde glasen, Per satt bredvid.
Vi mindes tiderna som gått.
Dimman smög sig på.
Nu ter sig allting mer och mera grått.
För flaskan står med falskhet full,
Och blickar vänligt emot dig.
Kom sällan hand vid kork, var aldrig för mig.
Hon lockar så med dårskap där.
Hon får oss trotsa rätt och fel.
Men utan flaskan är mitt jag inte jag.
Det var dagen efter du försvann.
Fyllan la sitt täcke.
Över ton och not, kvävde all talang.
Allt lät så bra där sent i går.
Då hitten än var hit.
Sludder, slask och falskt, jag inga toner når.
För flaskan står med falskhet full,
Och blickar vänligt emot dig.
Kom sällan hand vid kork, var aldrig för mig.
Hon lockar så med dårskap där.
Hon får oss trotsa rätt och fel.
Men utan flaskan är mitt jag inte jag.
Jag drömde drömmar om dig i natt.
Åh! Din kalla kropp.
Pärons lena smak mig i klorna nu satt.
Jag kommer aldrig glömma smaken utav dig.
Rysningar i ryggen när vi höjer glasen och firar helg!
För flaskan står med falskhet full,
Och blickar vänligt emot dig.
Kom sällan hand vid kork, var aldrig för mig.
Hon lockar så med dårskap där.
Hon får oss trotsa rätt och fel.
Men utan flaskan är mitt jag inte jag.
Comments (0)